Kan man stanna tiden?

Det är märkligt att det ska behöva gå nästan 25 år, för att inse att livet går alldeles för fort. Jag skulle vilja stanna tiden....NU! Aldrig tidigare i mitt liv har jag haft en sådan längtan efter att bara få vara kvar där jag är nu. Aldrig tidigare i mitt liv har jag varit så nöjd med det livet jag lever nu. Aldrig tidigare har jag varit så lycklig som nu.

Det är konstigt att jag har gått i flera år och strävat framåt, levt i framtiden, önskat mig mer än det jag hade då. Det är kontsigt att se tillbaka på en tid då jag vantrivdes med tillvaron, till och med önskade att jag vore utan den. Åren har passerat och jag med den. Det är märkligt att tiden som förut upplevdes gå så oändligt långsamt, nu upplevs susa förbi. Nu vill jag inte susa med den i samma tempo längre. Jag vill stanna, njuta, ta tillvara på varenda detalj av det liv jag lever nu.

Jag är tacksam för så mycket; min familj, min man, mitt boende, min utbildning/jobb, mina vänner, min vardag. Jag tar inget för givet, jag är otroligt tacksam över det jag har.

Nu sitter jag här med min flicka i famnen och jag kan uppriktigt säga att jag är genuint lycklig. Det som har hänt tidigare, det har hänt, inget jag kan göra ogjort och det kommer att hända saker i livet både bra och dåliga men det är iget jag vill sitta och grubbla och oroa mig för nu.

Just nu vill jag bara vara NU, med min familj, mina vänner och med mig själv.

Tack Mia, mig själv för att du stod ut och låter mig uppleva livet, på riktigt.