Full fart framåt!

Min vilding tar sig fram med vickande rumpa i vilken terräng som helst. Sladdar, blommor, kattmat och allt annat som man inte får leka med är kul. De egna leksakerna är rätt så tråkiga.

Nu när hon kan krypa går det raskt framåt. Helt plötsligt är hon bara borta efter att nyss ha suttit brevid mig. Och nu vill hon stå upp, ställer sig och klättrar på allting.

Snart bär det iväg till Italien. Vi längtar! (ja, Lussi vet inte om det än men hade hon vetat det, hade hon baskemej längtat hon också.) Om en vecka är vi kanske på marknaden nu!

Älskade dotter

Jag fick ett barn, den där natten

en dotter, en avkomma, en vän

ett oförglömligt ögonblick av lycka

Du låg bredvid mig så stilla och så tyst,

helt plötsligt bara fanns du där

och gjorde mitt liv till något underbart

Livet går upp och livet går ner

men älskade dotter, när jag dansar med dig glömmer jag allt ont

då finns bara du och ditt da-da-da och ditt smittande skratt

I stunder av sorg behöver jag bara möta din blick, se ditt leende, känna din lilla hand i min så påminns jag om att inget värdefullare finns än du.

Älskade unge jag är så tacksam över att få vara din mamma.

Lillis och jag på picknick

Fixing

Jo här fixas det minsann. Vi har äntligen ordnat pass till Ana-Lucia idag. Det blev lite meckigt med att få henne att titta in i kameran men efter lock och pock med nalle, hatt opch tillsist en dansande napp så blev kortet godkänt. Söt blev hon också.

Efteråt åkte vi till MAXI och köpte på oss mat inför veckan. Vi passade även på att bunkra solkräm inför sommaren och framförallt till Italien! Så nu slipper vi tänka på det också. Jag fick även en pyamas/inne-mys-set i Mors dag present (i förskott eftersom jag upptäckte den trots att Danne och Ana-Lucia försökte springa ifrån mej med kundvagnen och gömma den i en påse.)

När vi kom hem var Lillis så trött så trött. Hon fick linsgryta till lunch och sen var det bara sängen som gällde.

På eftermiddagen tog vi oss en långpromenad i Hisingsparken och Klare mosse.

Nu lagar jag mat (fetaostfylld fläskfilé med soltorkade tomater, stekt, aubergine och vitlöksrostade rotfrukter) och sippar på ett glas rött.

För övrigt har det hänt en del sen sist Bland annat:

-Ana-Lucia sitter upp själv utan stöd sedan ca 3 veckor tillbaka

- Danne har byggt en kattbur/nätat in till balkongen

- Jag har slutat amma på Ana-Lucias begäran

- Ana-Lucia vägde senast 6325 g och har fått sin 5-månaders spruta

-Jag har vart på After work med gamla klassen

- Vi har invigt Slottskogen på en filt med söta Kicki

-Vi har haft en mysig dag med Öppna förskolan på Kättilsröd och Ana-Lucia fick klappa en getbebis.

- Ana-lucia har för första gången varit i stugan på Torslanda.

-Vi har haft Sara på besök.

-Vi har vart på stan med mormor och shoppat bikini till mej och sommarklänningar till Lillis.

and so on and so on...

Lill-fjant har även bissingar på gång och biter stundvis tvångsmässigt på allt som kommer i hennes väg. Hon sover dessutom mer oroligt på nätterna och har emellanåt svårt att äta.

För övrigt är det 5 veckor tills vi åker till Italien! Pirrigt.

Kan man stanna tiden?

Det är märkligt att det ska behöva gå nästan 25 år, för att inse att livet går alldeles för fort. Jag skulle vilja stanna tiden....NU! Aldrig tidigare i mitt liv har jag haft en sådan längtan efter att bara få vara kvar där jag är nu. Aldrig tidigare i mitt liv har jag varit så nöjd med det livet jag lever nu. Aldrig tidigare har jag varit så lycklig som nu.

Det är konstigt att jag har gått i flera år och strävat framåt, levt i framtiden, önskat mig mer än det jag hade då. Det är kontsigt att se tillbaka på en tid då jag vantrivdes med tillvaron, till och med önskade att jag vore utan den. Åren har passerat och jag med den. Det är märkligt att tiden som förut upplevdes gå så oändligt långsamt, nu upplevs susa förbi. Nu vill jag inte susa med den i samma tempo längre. Jag vill stanna, njuta, ta tillvara på varenda detalj av det liv jag lever nu.

Jag är tacksam för så mycket; min familj, min man, mitt boende, min utbildning/jobb, mina vänner, min vardag. Jag tar inget för givet, jag är otroligt tacksam över det jag har.

Nu sitter jag här med min flicka i famnen och jag kan uppriktigt säga att jag är genuint lycklig. Det som har hänt tidigare, det har hänt, inget jag kan göra ogjort och det kommer att hända saker i livet både bra och dåliga men det är iget jag vill sitta och grubbla och oroa mig för nu.

Just nu vill jag bara vara NU, med min familj, mina vänner och med mig själv.

Tack Mia, mig själv för att du stod ut och låter mig uppleva livet, på riktigt.

Uppdatering

Nu är Ana-Lucia döpt och det blev en underbar dag! Hon skrattade sig igenom hela dopceremonin i kyrkan och skötte sig galant även efteråt. Prästen var super och min pappa och hans kompis spelade två låtar. Efteråt bjöd vi på Tiella (italiensk paj), sallad, läsk, vin, vatten, kaffe och prinsesstårta. Är helnöjd med hela dagen!

I helgen bodde även Annelie hos oss, så det har blivit två vändor till stan och två cafébesök i helgen också. Ana-Lucia var helt slut på måndagskvällen när allt var tillbaka till det normala igen.

Igår var jag ute och premiär-plockade nässlor som jag sedan förvällde och frös in. Ska ut nu på förmiddagen och plocka och bränna mig lite mer och i eftermiddag ska jag hem till C på "Mamma-träff".

Ana-Lucia fortsätter föresten att äta på med vanlig mat. Favoriterna är broccoli, majs och sötpotatis.

Nä dags att hoppa in i duschen med mig nu! Hejdå.

En torsdag i april

Ha! om cirka en vecka är det redan maj. Hänger knappt med i svängarna. Den här vintern har verkligen varit guld värd, vädermässigt. Det klassiska storm/regn/råa Sverigevädret har hållit sig borta. Tur är väl det fr det hade verkligen vart trist nu när man går hemma om man dessutom hade fått hålla sig inne varje dag och/eller sladda runt i slask om man mot förmodan skulle envisats med att ta sig ner för att handla.

Den här veckan har susat förbi. I måndags träffade jag Sara och hunden Iza-fisa opch tog en tur i Hisingsparken. I tisdags hade jag besök av Linda och Max och igår var det Öppna förskolan. Idag vete sjutton, kanske ska passa på att sova en del när Ana-Lucia sover. Hon är inne i en skrik-pratar period. När som helst under natten, efter att hon har ätit eller när hon vaknar till så får hon för sig att prata i falsett. Då hjälper ingenting, varken mat eller tillsägelser. Hon bara ligger där med ben och fötter i luften och sjunger falskt och ser skitglad ut. Inatt hittade jag henne längst upp i ena hörnet av spjälsängen, ihoprullad som en köttbulle med ett stort leende på läpparna och gap-pratandes. Omöjligt att fortsätta att vara arg på ett sånt litet knytte.

Det går framåt med hennes smakisar. Nu äter hon fulla portioner gröt (hälften köpt,hälften hemmagjord) både morgon och kväll och på dagen äter hon mat. Nu har vi testat potatis, palsternacka, morot. Idag blir det mos av potatis, morot och vitlök. Allt slinker ner än så länge. Kul!

Nä nu ska jag krypa till bingen också. Tack för ordet!